Per Faxneld, docent i religionshistoria, berättar om den ockulta bakgrunden till två berömda stumfilmer. Dels ”Nosferatu” (1922), där produktionsbolaget drevs av ockultister och filmen fylldes med vinkar om detta. Dels den svensk-danska ”Häxan” (1922), som filmades nattetid i en strikt tillsluten lokal där regissören försökte framkalla hysteriska tillstånd hos skådespelerskorna (delvis fattiga gummor han plockat …
