Mannen i den röda rocken av Julian Barnes

Julian Barnes nya bok är inte en roman utan en biografi över en märklig historisk personlighet, den färgstarke läkaren Samuel Pozzi som under flera decennier var det självklara valet när Paris berömda skådespelerskor och celebriteter behövde uppsöka gynekolog. Pozzi var den betrodde, tryggheten personifierad, räddaren som förmådde det omöjliga. Han opererade ut en cysta från Sarah Bernhardts livmoder, “stor som huvudet på en fjortonåring”. Hans lärobok i gynekologi var under lång tid standardverket över hela världen.

Han bodde med sin vackra fru och sin undersköna allrondbegåvade dotter i ett av stadens mest luxuösa hus och bjöd ofta in hela den parisiska societeten till överdådiga fester i detta gigantiska hem. Bland alla överdrivna salongslejon var Pozzi den klokaste, den mest vetenskaplige, den mest belevade. Ändå var hans privatliv problemfyllt, av förståeliga skäl: Alltför många av hans patienter blev upp över öronen förälskade i honom. Han var i hemlighet älskare till flera, bl a till Sarah Bernhardt.

Boken är också en skildring av en hel tidsanda – La Belle Epoque – alltså slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den glamorösa tiden. En period som var måttlöst lyxig för de rika men också ansvarslös, narcissistisk, dekadent och rentav våldsam. En epok med fler paralleller till vår egen tid än vad vi först föreställer oss.

Boken porträtterar också människorna runt Pozzi, grevar och grevinnor och framgångsrika figurer i kulturlivet. Pozzi var intrasslad i det mesta. Han ordnade t ex så att den unge Marcel Proust slapp göra militärtjänsten. Alla som rörde sig i den vackra epokens salonger var excentriker men på lite olika vis. En vanlig gestalt var dandyn, en lyxfrossande klädsnobb vars främsta intresse var att exponera sig själv, fåfäng om sitt yttre, en som “behövde andras ögon på samma vis som en pratmakare behöver deras öron”. Därtill var många obeskrivligt lättkränkta. En allvarlig skymf (ibland bara den lättaste förolämpning) krävde att saken gjordes upp i duell. Mellan 1895 och 1905 utkämpades minst 150 dueller i Paris. Värst var Georges Clemenceau som utkämpade 22 stycken.

Om allt detta och mer därtill berättar Barnes i en synnerligen rik och bred bok om en extrem tid. Hela boken är som en festival för frankofiler.

Barnes slog igenom med romanen Flauberts papegoja. Hans roman Känslan av ett slut tilldelades Man Booker-priset. Han har skrivit ett tjugotal böcker i skilda genrer – romaner, novellsamlingar, essäer. Bakhåll har tidigare publicerat novellsamlingen Citronbordet och romanerna Metroland, Innan hon träffade mig och Elizabeth Finch.