Jägardockan och harpspelaren stirrade med tomma ögon och fäktade runt med sina små händer. En hemsk, knarrande stämma: “Dumma stackare, enfaldiga varelser! Föraktade oss — nu kan ni sitta där utan leksaker!”
Förskräckta rusade barnen därifrån under regnet som strömmade ner, åskknallarna och stormen. Men knappt hade de kommit till den stora dammen, förrän flickans docka reste sig ur vassen och kväkte med förfärlig stämma: Dumma stackare, enfaldiga varelser — nu kan ni sitta där utan leksaker! Vänta bara, vi är magister Tintes lydiga tjänare!?
Felix stod inte ut med de förfärliga spökerierna, och arma Christlieb var halvdöd. Då summade och brusade det bakom dem. “Magister Tinte kommer!” skrek Felix.
Nio fantasifulla, mörka och bitterljuva noveller från gränslandet mellan konstsaga och fantasy.
