En senkommen berömmelse av Arthur Schnitzler

Eduard Saxberger är en stillsam tjänsteman som snart ska gå i pension. När en ung man söker upp honom för att prata om den diktsamling som Saxberger skrev för ett halvt sekel sedan vaknar de insomnade författardrömmarna till liv igen. Smickrad av den unga generationens beundran ansluter sig Saxberger till den litterära klubben Entusiasterna, vars hetsiga debatter om konstens sanning och skönhet till en början trollbinder honom. Dock inser han snart att han inte kan vila på gamla lagrar och att de nyfunna vännerna av honom förväntar sig kreativitet och briljans.

1894, vid trettiotvå års ålder och på tröskeln till det egna genombrottet, skrev Arthur Schnitzler kortromanen En senkommen berömmelse. Fyrtio år senare färdigställdes en maskinskriven avskrift som dock blev kvar i arkiven. Återupptäckten av manuskriptet har hälsats som en sensation en tidlös skildring av bohemliv och samtidigt en spegling av Schnitzlers tvivel på författarrollen.